Han lutade sig försiktigt över piedestalen med det röda skenet och betraktade det vidriga föremålet som låg ovanpå. Det bestod av en mörkbrun lackerad träram samt en utskuren hudflik, som var spänd med läderremmar i ramen. Huden hade två utväxter och en fördjupning. Crow stelnade till av avsmak. Utväxterna verkade vara förtorkade bröstvårtor och fördjupningen hade en gång varit en navel. För länge sedan. Den torkade spruckna huden var täckt av obekanta tatuerade svarta symboler. Det påminde om det gamla språket. Synd att han sovit sig igenom de lektionerna i skolan. Träramen var fastsatt i piedestalen med kedjor i guld. Alltid något.
Vicar kom fram till Crow.
”Det ser faktiskt ut som om kedjorna pulserar”, sa han.
”Det är inte kedjorna, det är huden som rör sig.”

Huden rörde sig som om den fortfarande täckte ett levande hjärta, pulserande och rytmiskt. Det röda skenet virvlade under huden som vatten eller kokande ånga.
”Känner du igen symbolerna?” Vicars röst var hes. ”De liknar inga symboler jag någonsin sett”
Crow rynkade pannan i koncentration.
”Det där ser ut som symbolen för eld, den där för död och den runda med piggar är symbolen för kraft. De andra vet jag inte alls vad de betyder. Det här borta ovanför där hjärtat satt har vi symbolen för ritual tror jag“
”Ritual? Vad betyder det?”

Crow skärskådade symbolen. Den var länkad med kraftsymbolen via ytliga blodådror. Blodådror som också länkade symbolerna för sinne och två andra okända tecken. Crow sänkte handen mot huden och stelnade till. Skenet hade ökat. Crow höll andan. På något sätt verkade det som om besvärjelsen kände hans närvaro.
”Crow?”
Vicar rörde vid hans axel.
”Jag tycker vi skall försöka ta oss ut härifrån. Jag har en dålig känsla. Ungefär som den där gången vi lurade Uttuman. Den gången klarade vi oss med nöd och näppe. Det känns likadant nu.”
”Jag ska bara”, sa Crow frånvarande och lutade sig framåt för att undersöka. Han drog efter andan, tittade upp mot Vicar och pekade.
”Den där symbolen under den vänstra förtorkade bröstvårtan påminner väldigt mycket om symbolen jag såg i min dröm!”
Han skärskådade den extra noga.
”Den är smutsig”, sa han för sig själv, ”men om man tar bort skräpet så… ”

Crow satte fingret på symbolen och kände en vass ilning i fingret. Som om något stuckit honom. Symbolen blixtrade till i rött och försvann. Crow såg häpet på och insåg att den tatuerade huden satt fast vid hans finger samtidigt som hela huden, nej mönstret på huden sögs mot hans finger. Något slingrade sig in i hans hand och vidare in i hans kropp. Under huden.
”Ta bort det! Ta bort det!”
Han försökte vifta bort den slingrande tatueringen, men utan resultat. Handen, armen, och resten av kroppen blev kall som is och känseln i hela kroppen domnade bort.
”Kasadu nabu!”
Rösten kom från ett annat sinne som invaderade Crows medvetande, våldförde sig på hans känslor och okänsligt utforskade hans tankar och minnen. Han skrek av smärta. Ett skrik som ekade i rummet. Ett skrik som abrupt avbröts när besvärjelsen tog över hans kroppsfunktioner.
Crows kropp skakade och hans ögon vändes ut och in. Det röda skenet ilade bort från den uppsända hudfliken och försvann in under hans hud. Virvlande, och pulserande lyste det upp hans hud underifrån så att tak och väggar i rummet avspeglade hans kropps konturer och blodkärl. De sista symbolerna försvann från huden varvid kedjorna brast med en smäll och rasade ned på golvet.
Hudfliken gnistrade till och försvann.
Beställ boken här